Panamakanalen

 från väster till öster

Uppdaterad
23 januari 2010
Bavaria 42:an Aguila
Om oss
Om båten
Våran dröm
Anskaffningsfilosofi
Gästbok
Bildgalleri
Teknikbilder
Kryssning Egypten till Indien
Livet i Torrevieja 2012/13
Sommaren 2012
Livet i Torrevieja 2011/12
Sydamerika 2012
2011
Panamakanalskryssning
Livet i Tarragona 2008/10
2010
2009
2008
Livet i Lagos 2007/2008
Stockholm-Lagos 2007
For sale

Vi har gjort Panamakanalen från Pacific Ocean till Caribbien Sea men i själva kanalpassagen så blir det från öster till väster eftersom kanalfärden startas vid Panama City, 79,34 W, som ligger öster om Colon, 79,55 W, där kanalfärden avslutas.


Vi har inte gjort den i egen båt utan gjort det tillsammans med 2 000 andra kryssningsresenärer på Celibrity Constellation..


Det hela startade med att vintern blev oss övermäktig så vi hittade en kryssning från San Diego i Kalifornien till Fort Lauderdale i Miami som varade i 13 dygn.


Kvällen innan vi skulle åka hade Eva hosta och 39 grader,s feber och efter sent läkarbesök så beslutade vi att åka.


Vi skulle flyga med Lufthansa till München och sen till Chicago och därefter med United till San Diego och sista sträckan spräckte nästan hela resan. I Chicago landade vi 25 minuter försenade och hade mindre än 1,5 timme på oss med nästa plan. Att sig in fort i USA är inte lätt, kön till Immigration var lång, minst 1 timme lång. Eva baxade oss snyggt igenom genom att krypa under banden som håller kön på plats så vi klarade den på ca 30 minuter. Snabbt hämtade vi ut väskorna och släppte dom i bagagenedsläppet för United och skulle checka in. Vi var för sent ute, fanns inga platser, först 6.1 kunde vi få en plats (det här var 29.12 och kryssningen började 2.1). Efter många turer fick vi platser trots att planet var fullt enligt incheckningsdisken. Vi skulle nu åka tåg till en annan terminal, gå igenom security och sen vidare ca 1 km. Security tog ca 15 minuter och kilometern därefter ca 10 minuter. Nu hade avgångstiden gått för länge sen men boardingen var inte avslutad så vi kom med. Det fanns säkert 15 tomma platser i planet så vad de tjafsat om att inga platser fanns begrep vi inte.

I San Diego blev det mest att kurera Eva genom att vara på hotellrummet.

På nyårsafton gick vi till en restaurang på hotellet och åt gott men när klockan var elva hade nästan alla lämnat restaurangen och då gick vi hem istället. Nyår hade ändå varit 9 timmar tidigare hemma.


 

Söndag 2.1 skulle 2 000 gäster checka in på 2 timmar på och det funkade, imponerande.


 

Celebrity Constellation

 

Några fartygsdata: 294 m lång, 32 m bred, 8 m djup, 91 000 ton, 13 däck, kryssningsfart 20 – 24 knop och 999 i besättningen

 

Vår hytt

 

Vår färdväg var, Cabo San Lucas, Acapulco och Huatulco i Mexico, Puntarenas i Costa Rica, Panamakanalen, Cartagena i Colombia och färden avslutas i Fort Lauderdale.

Reslängden var 13 dagar och 4 357 Nm med stopp i 5 städer.


 

Om man ville kunde man sysselsätta sig hela dagarna med olika aktiviteter såsom bingo, lyssna på föredrag, delta i konstauktioner, gå på bio, se uppträdanden och teater, gå på gym, göra kroppsbehandlingar på skönhetsavdelningen, bada pool, spela basketboll, spela shuffelboard, dansa och sist men inte minst besöka någon av alla barer ombord.



Så här såg vår färdväg ut

 

Det fanns 2 middagssittningar ombord, 18:30 och 20:30. Vi hade den sena sittningen och fått ett mycket trevligt bordssällskap. Sue och Lee med Sue,s väninna Joann. Under resan är det 3 middagar med formell klädsel vilket innebär att man skall ha snyggkläder på sig. Så variationerna i resväskan måste vara många för att klara alla krav

 

Sue, Lee och Joann vid vårt bord.

 

Detta var Sue och Lee,s 95:e kryssning, de brukar göra 2 varje år. Sue hade 13!!!! resväskor och ett otal handbagage i den kungliga sweeten med 1 jacuzzi inne och 1 på balkongen. Sue och Lee hade en svärdotter från Kiruna och var väl förtrogen med Sverige varför vi blev deras nya bästa vänner.

Ombord fanns ca 500 personer som deltog i JassSea 2011 Panamakanalen. Det var jazz och dixilandfantaster och många av dom hade instrumenten med sig. Dom hade workshops så det var mycket musik ombord hela dagarna. Dom som inte spelade instrument dansade och åldern var mellan 70 och döden.


 

Många var skröpliga, gåstolar, rullatorer, rullstolar och elektriska små skotrar var en vanlig syn och när de dansade hjälpte de varandra upp och lutade sig mot varandra för att stötta sig.

Det var en och härlig syn att se alla dessa människor som trots sina krämpor både reste och njöt av tillvaron med sina musikaliska vänner. Man blev glad av att se dem.

Resan gick efter Mexikos västkust med stopp i Cabo San Lucas och sen Acapulco där vi tog en stadstur och fick se Jonny Weismüllers (Tarzan), John Waynes med flera av den tidens stjärnors hem som sedermera blev Hotell Flamingo.

Höjdpunkten var dock cliff divers, unga pojkar, som dök från 30 meter höga klippor ner i 3 meter djupt vatten.





Här kastar sig en pojke ut från 30 meters höjd för att landa i 3 meter djupt vatten

 

Vi gick sen till Huatulco som sista hamn i Mexico innan vi kom till Puntarenas i Costa Rica.

Vi hade varma dagar med hög luftfuktighet och vi gladde oss åt luftkonditioneringen och återigen kom funderingarna om man inte skulle kunna fixa det på den egna båten.

Det var nästan uteslutande amerikanska gäster och på många av dom såg vi små plåster bakom örona.

 

Första slussen till Panamakanalen gick vi in i klockan 8 och när klockan var 17 så var vi igenom de tre olika slussarna. Det var fascinerande att se hur slussningen gick till. Förr i tiden drog mulor fartygen igenom slussarna men nu var det 8 tåg, 2 i fören samt 2 i aktern och för att allt skulle gå riktigt bra så hade de sådan tåg uppsättningar både på styrbords- och babordssidan.

Tågen syns på båda sidor av fartyget

 

Kanalen är ca 7,5 Nm lång har slussar på 3 ställen, Miraflores Locks som leder upp till Miraflores lake och sen kommer Pedro Miguel Looks som leder upp till Gatun Lake och nu har vi höjt oss ca 180 fot. Varje sluss har flera kammare och lyfter upp oss. Efter Gatun Lake ligger Gatun Looks som sänker ner oss till Caribbean Sea.


 

Nu byttes varm och fuktig luft ut mot svalare, torrare och blåsigare. Resterande 3 dagar hade vi kuling. Fartyget rullade dock aldrig utan man kände bara stötar när det slog i vågor. Spypåsar placerades ut i hissar, trappor och på toaletter om någon skulle behöva.

Detta märkliga flytetyg såg vi. Är det någon som vet vad det är?

 

På onsdagen i andra veckan kom vi till Columbia och Cartagena där vi besökte Sylvia o Arne på båten Chiquitita. Sylvia hade även vänligheten att lotsa oss runt i Cartagena. Det blev ett mycket trevligt besök och hoppas vi kan träffas i någon annan hamn.


 

Sylvia och Arne

 

 

Guidning i Cartagena av Sylvia

 

Efter Cartagena blev det 2 dygn till havs innan vi kom till Fort Lauderdale på lördagen och vi tog en taxi till vårt hotell för att stanna i 4 dagar. Alla taxichaufförer verkar köra som biltjuvar i stora amerikanare med lösa fjädringar.

 

Redan 3 timmar efter vi kommit i land skulle vi ta oss till Bota Ratong och hem till Sue och Lee där de bott i 15 år. Vi tog en taxi och kom till ett område vi bara sett på TV, de rikas reservat. Innan taxin fick köra in på området var taxichauffören och vi själva tvungna att legitimera oss innan bommen öppnades och det tog oss 10 minuter innan vi kom fram. Det måste ha varit ett jätteområde.

Nu var det lunchdags och Sue tog oss i bil till klubben de tillhörde. Det var en jättelik klubb med golfbana, tennisbanor, simbassänger, gym, och balsalar. Restaurangen tog in 500 gäster och det var nästan fullt.

Uppenbarligen lagar man inte mat själv utan här äter man både lunch och middag.

Deras kök var litet och det fanns ingen sittplats i det så det såg konstigt ut.

Sent på eftermiddagen blev vi skjutsade till vårt hotell och då var vi färdiga så det blev en liten middag innan vi kojade.


 

På söndagen hade vi stämt träff med Anna-Karin och Håkan som låg där med sin Unicorn. Sist vi träffade dom var i augusti 2008 i Alicante.

 

Anna-Karin och Håkan

 

Det blev lunch på stan och sen satt vi i deras sittbrunn och pratade länge.

Måndagen utlovade regn men vi gick 1 timme för att göra en utflykt med en gammal raritet, Djungel Queen. Hon var en tvådäckad skapelse som påminde om hjulångare.

Nu fick vi se vad de absolut rikaste amerikanarna hade sina sommarställen. Det var palats som vi nästan aldrig tidigare sett och utanför låg det stora lustyachter i det enorma kanalsystem som är en stor del av staden.

De rikas områden

 

Vi fick också se lite krokodilbrottning i en nationalpark med 2 alligatorer och ett 10 tal olika papegojarter i burar.

Alligatorbrottning

 

När vi efter 3 timmar kom tillbaks var det regn och kyla och vi var inte klädda för något av det.

På tisdagen kom Anna-Karin och Håkan på besök till hotellet och lånade vårt stora badrum för långduch där det inte finns risk för att vattnet kallnar eller ta slut. Efteråt delade vi på en flaska vin på vår balkong i 2 pappersmuggar, alla glas var borta. Senare visade det sig att vi hade en enorm glasuppsättning stående i diskmaskin.

På onsdagen tog allt slut och vi flög till New York och sen hem till ett kallt Stockholm.

 

Vi har lagt ut 50 bilder i vårt Bildgalleri. Klicka på Bildgalleri och sen klicka på på bilden av Aguila så öppnas en websida som innehåller våra bilder, välj Panamakryssning.

 

Redan dagen därpå insåg vi att detta var inte ett klimat för oss så vi beställde flyg till Tarragona och Aguila den 7 februari.

 

Constellation i Acapulco hamn
Privatyacht med både segelbåt och helikopter ombord
Senast uppdaterad
2013-12-14 11:59