Kryssning Egypten till Indien

I augusti 2012 fick vi ett erbjudande från Globtrotter med ett resepaket från kryssningsrederiet Regent Seven Seas Cruises att flyga till Kairo sen Luxor och sen borda Sevens Seas Voyager för att kryssa till Mumbai i Indien, flyga till Agra och sen Dehli och därefter hem. Vi accepterade och blev inbjudna till fartyget när hon besökte Stockholm i augusti. Vi var 36 svenskar som hade nappat på erbjudandet. Vi skall på denna flik försöka förmedla hur den resan var som antagligen är den bästa semester vi någonsin haft.

Så här såg resrutten ut

Vi får en hektisk vecka efter vi kommit från Torrevieja innan vi ger oss iväg den 11.11 till Kairo.

Vi hinner med att hämta bilen hos sonen, sätta på vinterdäck, krama barnbarnen, träffa vänner och förbereda resan mellan Kairo och New Dehli.

Vi är 36 svenskar som nappade på ett erbjudande från Regent Crusing om en kryssning till länder vi aldrig tänkt oss ta oss till annars. Resan inleddes med 3 dagar i Egypten där vi såg pyramider, Sfinxen, Konungarnas dal och mycket annat. Tack vare en fantastisk guide fick vi mycket kunskap om Egyptisk historia men även om nutida muslimska seder som var nytt för de flesta av oss och gav en syn på detta.

Kjell framför Pyramider och kamel

Vi bordade Seven Seas Voyager i Safaga (3,5 timmes bussresa från Luxor) vid Röda havet. Fartyget tar 700 passagerare, har 450 mans besättning och alla hytter har balkong. Första dagen gick resan till Jordanien med utflykt till Petra som är med på världsarvslistan. En fantastisk upplevelse sa Eva som åkte dit (mitt knä tillät mig inte att gå så mycket).

Efter det hade vi 4 dygn till havs varav 3 genom piratvatten (HRA= High Risk Area). Vi hade övning innan vi kom dit i hur vi skulle bete oss vid de 3 olika faser som fanns (Gul, Orange och Röd) där Röd innebar att vi var utsatta för en piratattack. Vid fas Röd skulle vi lämna våra hytter efter att dragit för gardinerna och släckt alla lampor. Vi skulle sätta oss eller lägga oss i korridoren utanför hytterna och korridordörrarna skulle stängas. På så sätt hade vi stål mellan oss och eventuella angripare. Skeppets taktik var att med högsta hastighet sicksacka sig fram så angriparna inte kunde borda oss via stegar som de använder. De krängningar som skulle uppstå vid sicksackandet var orsaken till att vi skulle ligga eller sitta ned.

Ljudkanonen

På däck 5 som var det första öppna däcket var det utplacerat vattenkanoner runt hela fartyget och i aktern fanns en ”ljudkanon”. Ljudkanonen sände mycket höga toner som blev olidliga för människan och kunde spränga trumhinnorna på eventuella angripare. Därutöver var vakter med kikare (iklädda skottsäkra västar och hjälmar vid angrepp) utposterade, 2 på varje sida och 2 i aktern. Nattetid gick fartyget helt nedsläckt förutom gångljusen och var i kontinuerlig kontakt med de militära styrkor som fanns i området och kunde skicka helikopter som skulle vara framme inom en kvart.

Mer saktgående lastfartyg såg vi gå i konvoj. Lyckligtvis hände inget och vi hade fått vara med om några spännande dagar där vissa var mer oroliga än andra. Nästa hamn blev Salalah i Oman där vi gjorde utflykt till bland annat världens största moské som är ett otroligt byggnadsverk.

Sen följde några intensiva dagar med stopp i Muscat i Oman, Fujirah i Förenade Artabrepubliken (UEA), Abu Dahbi (UEA), Doha i Quatar och sen 2 dagar i Dubai (UEA).
Vi såg många fantastiska saker och klämde drygt 1 000 bilder. Nu är vi på väg över Indiska Oceanen efter att ha passerat Hormoz sundet där vi också gick nedsläckta. Den natten var ett av de mest spektakulära ljusfenomen vi hade sett på himlen. Jag fick associationer till filmer från andra världskriget där luftvärnskanoner skjuter mot ankommande flyg med ljusblixtrar överallt. Att allt detta skedde in över Iran försämrade inte den fantasin att krig utkämpades.

Enligt bryggan var det dock ett osedvanligt intensivt åskoväder ned blixtrar var 5:e sekund som vi såg.

Vid många angöringar har jag aktivt deltagit uppifrån däck 12 och på däck 10 finns bryggan. Jag har då kunnat kommunicera ner till bryggvingarna vad mina åsikter är om hur vi bäst skall hantera situationen, ingen har dock brytt sig om mina välmenta erfarna råd. Det är fascinerande att se hur de med 2 joystick styr in fartyget till land.
Dagarna ombord fördriver vi med att lata oss vid poolen, puttingtävling, chiptävling, shuffelboard tävling eller bara läsa böcker och umgås med andra.

Sjöfrukost

Vi svenskar anordnar en shuffelboard tävling klockan fyra varje dag och sen träffas de som vill vid baren mellan 18.30 och 19 så kanske det blir några som går och äter tillsammans.

Efter vi kommit till Bombay (heter numera Mumbai) hade vi guidad tur genom denna enorma stad. Intrycken blev starka med en fattigdom vi har sett på Tv, Film och i Tidningar men nu såg vi det själva och kände lukten. Man måste själv vara där och se det för att förstå hur illa det är. Visste ni att tidsskillnaden är 4,5 timme i Indien mot Sverige.

Här bor de ”välbärgade fattiga” de har tak och väggar

Vi flög sen till Jaipur, den rosa staden, där vi bl.a. besökte Jaipur Observatory och stannade en natt och åkte sen buss i 5 timmar till Agra där vi bl.a. besökte Taj Mahal och övernattade på hotell.

Utefter motorvägen hände det mycket, här är en förflyttning av en kamelhjord i vänsterfilen på motorvägen

Bönderna hade dispens och fick tillverka sina fordon själva av delar de fick tag på. Här är en hemmagjord bil

Bilden visar en tvättinrättning där tvätten läggs ut på flodbädden för att torka

Tajh Mahal

Dan efter blev det 4 timmar med buss till Delhi och sightseeing runt i stan. Checkade in på flott hotell vid 13-tiden och lämnade vid 22-tiden för transport till flygplatsen och avgången 02:30.

Väl i Stockholm på tisdag förmiddag hör jag på radio att det ska komma snöoväder så jag skyndar mig ut till sonen och hämtar bilen för att ställa den i garage på den plats vi hyrt i 3 veckor. På onsdag morgon kom snöovädret med bl.a. landningsförbud på Arlanda och bussarna i Stockholm ställs in så vi var glada att vi kommit hem i tid.

Nu vidtog en tid med att träffa barnbarn, vänner och besöka läkare. Tyvärr fick jag besked att min knäprotes inte satt helt rätt utan operationen måste göras om. Men jag kommer att dra ut på tiden så länge som möjligt innan operation då konvalescenttiden är besvärlig och stör det vi vill göra.

Så kommer då årets högtid för barnbarnen, julen, och vi hade haft våra barnbarn boende hos oss några dagar dessförinnan och julen skulle vi fira hos sonen. När jag ska hämta bilen från garaget träffar jag en nyinflyttad granne i huset och vi börjar prata lite. Hon har en liten hund med sig som jag blir kompis med och så kommer jag på att jag måste hälsa ordentligt på matte och tar i hand. Det skulle jag inte gjort, hunden flyger på mig och får in ett bett på knäprotesknäet.

Jag fortsätter sen för att hämta bilen som inte startar, den körs för lite så batteriet är urladdat. Sonen blev tvungen och komma in till stan för att hjälpa till så det blev en försenad jul-lunch.

När vi ska åka därifrån på juldagen har det vräkt ner nya mängder snö så bilen får stanna kvar, sonen har den när vi är bortresta, och vi blir skjutsade hem.

Efter mycket efterforskande har läkarvetenskapen kommit fram till jag måste fylla på mitt stelkrampsskydd pga hundbettet så det blir nytt läkarbesök.

Den 29:e flög vi till Spanien och båten där där våra vänner Clas o Marianne haft godheten att ställa ombord frukost till söndagen.